Hela jag skakar! Jag känner hur jag skakar från mitt inre ut till mina händer. Jag kan inte vara stilla. Oron tränger sig på och det bankar i mitt bröst så hårt att det känns som en hammare mot mitt inre som slår. Jag vill kräkas och ändå är bara kroppen i chock.
Chock av att jag idag på eftermiddagen, vid middagstid läste av en slump på Facebook, ett inlägg som fick hela mitt inre att rasa.
Det handlade om en kär vän och en gammal valpköpare till mig, som hade för 6 månader sedan köpt en ny hund hos en annan uppfödare. Det var hos denna uppfödare som jag läste dessa rader.
Jag har svårt att andas då sorgen tar plats, ångesten knackar på eller rättare sagt slår med full kraft. Jag är så otroligt ledsen och förtvivlad.
Ord som jag vill förmedla men som inte riktigt vill visa dess rätta betydelse.
Denna kära vän som jag senast pratade med var i fredags. Vi hade känt varandra i cirka 30 år eller något mera. Vi var nära vänner, som gifta par, och kanske som systrar. Vi kivades, bråkade och gillade varandra så där en bara gör med riktiga nära vänner som upplevs som en syster eller sin andra hälft.
Under alla dessa 30 år eller däromkring så pratade vi förtrolighet med varandra om allt, från det allra minsta till det stora. Som oftast så stöttade jag henne, coachade henne under många år och hjälpte henne genom att lära henne saker hon aldrig tidigare kunnat. Hon blev glad och innerligt tacksam och det visade hon ofta till mig.
30 år är en lång tid där mycket händer. Hon var oändligt tacksam för de två hundarna hon köpt av mig och för vår vänskap.
Om min vän:
Så i fredags pratade jag med henne i telefonen och jag hörde att hon inte mådde bra, fysiskt. Jag bad henne att söka vård, men hon slog bort detta. Jag blev riktigt orolig för henne och vi avslutade samtalet att vi skulle höras av senare. Hela helgen gick och under dessa dagar så tänkte jag konstant på henne. Jag oroade mig för henne och tänkte att jag hör av mig på messenger till henne på måndag. Så imorse så skrev jag rader om att jag brydde mig och var orolig för henne. Frågade henne om hur hon mådde. Jag tänkte ringa henne under dagen ifall hon inte svarade mig på messenger.
Hon hade vid några gånger tidigare även talat om hur viktig fågelns betydelse hade samt i det andliga där själen går igenom som besök till denna värld.
Jag kan inte gå in på detalj här för anhörigas skull. Och jag lider med med det anhöriga i deras sorg och det dom går igenom. Mina tankar finns hos min väns anhöriga ?❤️
Idag på eftermiddagen fick jag alltså läsa på FB att min käre vän hade gått bort ur tiden, alltså dött.
Vi är många som är i chock av händelsen då min vän skulle i nästnästa vecka fylla 65 år och hade inga planer om att avsluta sitt liv. Livet togs ifrån henne istället, utan hennes vetskap.
Nu skall jag inte jämföra men då jag upplevt liknade med en annan nära vän som också gick bort plötsligt, så blir detta ett förstärkt trauma för mig. I båda fallen har jag pratat med mina nära vänner och samma dag eller dagen därpå har de gått bort. En stor sorg som jag har mött nu som då, när ens fina vän inte längre finns.
Ett ögonblick av närvaro så stark som vid nästa ögonblick så långt borta.
Så ikväll efter många tårar och fortfarande i chock så blev jag påmind om att en fågel kom till mig, satte sig på gruset och var i min närhet. Jag blev brydd då jag aldrig tidigare mött en liten fågel som funnits i min närhet på gruset och bara suttit där. Jag kom på mig själv att jag satt där och njöt av solskenet med min vän i mina tankar och så kom fågeln. Jag filmade fågeln och tog även en bild då jag blev så tagen av vårt möte. Nu sägs det att min käre vän gick bort förmodligen i lördags eller söndags morse och jag mötte fågeln strax därpå.
Ett enormt tomrum har det blivit ❤️❤️❤️
