blommor från trädgården

En dag i taget, är det jag ser just nu. En veckan framåt känns väldigt långt borta.

En dag i taget och jag försöker plugga, röra mig och bli bättre

Jag försöker plugga. Igår gick det bra att plugga fram till 14.00-tiden så där. Då värkte det så infernaliskt att jag inte kunde sitta kvar på köksstolen.
Jag vill ju koncentrera mig på läxorna, det är ju roligt och samtidigt något helt nytt för mig. Begrepp och termer inom Information- och Kommunikationsteknik (IKT). Helt plötsligt lär jag mig mer om datorns uppbyggnad och skillnaderna mellan  bit och bite, data och dator. Ja oftast slänger vi oss med ord bara så där men egentligen så har det olika betydelse.

Jag går promenader för att det är bra för cirkulationen och syret i benen. Så jag går och går. Tar mina gåstavar och promenerar lugnt. Jag var så sjukt trött igår att ögonen gick i kors stundvis. Och samtidigt så hade jag så ont. Vila i fåtöljen vågade jag inte göra då jag visste inte om jag skulle kunna ta mig upp ur fåtöljen. Sängen är ännu svårare, så det kändes inte heller som något val att ta.
Då kom jag på att i lördags så hade jag suttit på en stol utomhus, en stol som går att vicka i olika lägen med hjälp av armstöden .

att välja rätt

Jag har ett läge på den stolen och det är att sitta rätt upp, rak i ryggen så att säga. Den kändes som ett säkrare val. För om jag inte skulle kunna komma upp ur stolen och om jag skulle bli kissnödig så det värsta som skulle hända var att jag kissade på mig där utomhus och inte i fåtöljen eller i sängen. Ja tänk så gräsligt det kan bli! Att behöva ta åtgärder ifall jag inte kan komma upp ur sittandes/viloläge eller liggandes. Jag behöver tänka att när jag sätter mig, vilar mig så behöver jag verkligen ha något möjlighet att komma upp på benen igen. När smärtan är som värst så går det inte i alla lägen. Det gör hysteriskt ont och att då fortsätta när det gör hysteriskt ont känns inte så självklart i dessa lägen. Därför behöver jag säkerhets åtgärder, för min egna skull.

Jag somnade i stolen där jag satt utomhus. Helt utslagen! Helt galet hur livet kan bli och hur utlämnad jag känner mig. Jag tog försiktigt min jacka som ett stöd för huvudet så jag kunde vila huvudet också i denna stund. Därefter somnade jag igen. Helt utslagen satt jag där på stolen utomhus. Det här är ett liv långt ifrån det liv jag tidigare levt och vill leva. Jag vill ha mitt liv tillbaka. Jag vill känna mig frisk och kunna röra mig hur jag vill när jag vill utan en plötslig smärta som slår till.

Skriver dagbok

Jag för dagbok om när jag tar mina smärtmediciner och vad jag gör samt hur ont jag har. Det är bra för att finna någon form av tråd som kan göra att jag kanske kan bli bättre. Längtar så efter magnetröntgen också. Att få ett svar om det är något eller inte. Hur i all världens dagar kom denna smärtan från ingenstans den 27/6 och har så här hållit på i olika former som gör att jag inte kan röra mig normalt.

En bra natt

I natt (22/9) kändes väldigt bra och jag kände en strimma av hopp. Att kunna ta mig behjälpligt upp ur sängen utan att det gör hysteriskt ont är ett framsteg. Så klockan 2 i natt när jag skall ta medicin så tog jag “bara” Alvedon. För mig är detta WOW! I morse vid 05 så kändes det också så himla bra. Så jag hann tänka tanken att det här kanske blir en bra dag.

Satte mig i min sköna fåtölj som är upphöjd med “stenar som ser ut som tegelstenar” för att det skall bli lättare att komma i och ur fåtöljen. Lika så har jag det till vår säng. Vi brukar skoja jag och min man att vi nu sover i himlen för vi har kommit så högt upp. Lite skoj förhöjer vardagen.

En ny morgon och ny start på dagen

Så när jag nu la mig i fåtöljen vid 05.50 tiden ungefär så skrev jag sittandes först i min mobil , i dagboken. Sedan kan jag ju vicka fåtöljen bakåt i viloläge. Fåtöljen är inte elektrisk utan jag får av egen kraft föra fåtöljen bakåt eller uppåt med armar och ben. Så här får jag jobba med kroppen.
När jag kom till viloläget så kom krampen i mitt högra ben, jag försökte andas igenom krampen, försökte slappna av, men det hjälpte inte. Och jag behövde den där tabletten jag inte skall ta. Det blir svårt att välja på andra tabletter. det blir liksom ole dole doff. Hjälper den medicinen idag, för den här stunden, eller fungerar den här tabletten?! Ett ständigt funderande på vad jag skall ta. Så jag bestämde mig för att ta den tablett jag helst inte skall ta för krampen i benet. Den tablett som är beroendeframkallande, alltså inte bra! Men den tabletten hjälpte och jag somnade, utslagen av smärtan igen.

Morgonmedicin och gå upp

Så blev kl.08.00 och larmet ringde från mobilen. Jag vaknade och stängde av larmet. En skönare känsla i kroppen. Skönt tänkte jag. Somnade på nytt sittandes i fåtöljen för ett tag. En stund senare så tar jag mina morgonmediciner. Går upp från fåtöljen och går ut med hundarna. Promenerar först i trädgården för att ta det lite lugnt. Det kändes bra. Så jag gick min andra promenad. Det gick också bra. Därefter står jag lutat på husväggen, njuter av att solen börjar komma fram. Det är ju bra att stå och gå för benens skull.

Ett budskap på vägen

Helt plötsligt så flyger en koltrast förbi mig i full fart och rätt in i vår häck aronia. Jag blev så överraskad över att koltrasten flög förbi så där och den lät som fågelskrik. Enligt Solögas bok om djurens språk så säger koltrasten följande

“Du kommer att upptäcka nya sidor hos dig själv. Min gåva till dig är förändring och förnyelse. Våga väx!!! Tveka inte när förändring erbjuds.”

Går in och smärtan kör igång

Efter en stund utomhus så bestämmer jag mig för att gå in och dricka kaffe och att börja plugga vidare på mina skoluppgifter. Sätter mig vid cirka 10.30 på köksstolen med datorn framför mig. Genast börjar det dra och köra i benen. Jag försöker på nytt andas ut smärtan, få smärtan att passera i sin topp och kanske ge med sig. Slappna av försöker jag tänka. Men istället håller jag mig krampaktigt i köksbordet och ger ifrån mig läten som får hundarna att undra vad jag sysslar med. Det går som i skov och samtidigt som kramp på något sätt. Hinner inte andas ut emellan skov värken förrän nästa smärtskov kommer igen. Och smärtan kör  i båda benen men värst i höger ben. Jag försöker lyfta benen och ändra ställning på köksstolen men det gör så galet ont att jag nästan får panik.

Smärtan fortsätter där jag sitter

Åter igen så håller jag mig krampaktigt i bordet, paniken väller inom mig och jag funderar allvarligt om det här skall ge med sig, den här jävla värken. En känsla av hopplöshet ger sveper förbi mig. Tänker den här gräsliga smärtan ge vika eller tänker den fortsätta???? Ta tar mina krafttag och anstränger mig till tusen att resa mig upp från stolen. Nästa svepande känsla… jag kanske borde ringa ambulansen. Jag vill inte ha det så här!!! Det gör så jävla ont att jag vet inte vad jag skall göra eller ta vägen. Tar Paraflex, som är muskelavslappnande men inte beroendeframkallande. Tar de 2 sista tabletterna för dagen. Jag har glömt att tänka på att det skall hämtas ut nya. Min käre man får hämta ut tabletterna ikväll efter jobbet.

Försöker tänka ut något bra, men det blir hyfsat

Går i huset och känner efter om krampen ger med sig. Men den kör i benen men inte så fullt ut. Sätter mig på sängkanten. försöker stilla tankarna över vad jag skall göra här näst. Känner mig totalt slut efter den här pärsen av smärtvåg som kom när jag satte mig vid köksbordet. Skall jag… vågar jag…. lägga mig i sängen. Nej jag vågar inte och känner hur det fortfarande bråkar i smärtan i mina ben. Jag får ta nervsmärts medicinen Gabapentin ifall det är även nersvsmärta. Jag tar tabletten och sätter mig efter en liten stund  på köksstolen igen. Envis som jag är så vill jag ju plugga och jag vill ju sitta på köksstolen. Det känns bättre, men inte avslappnat i benen.  Jag bestämmer mig att ringa till vårdcentralen för att försöka få reda på hur jag skall göra. Vad skall jag ta för medicin när det blir så här gräsligt?!

I allt detta så känner jag mig ensam

Jag känner mig så otroligt ensam, smärtan bråkar i min kropp, vården och dess hjälp finns inte närvarande. Jag själv får välja fast jag vet inte vad jag skall välja för tabletter i det olika skeenden. Smärtan ger mig olika former av smärta och det är då det är så himla svårt att veta vilken tablett jag skall ta. Dessutom all dess rörlighet med att gå och stå som är så bra, hur jag skall tänka här när kroppens muskler slår bakut.

Försöker ta nya tag idag, tänker på budskapet, inväntar telefonsamtal och jag jobbar vidare på att bli bättre.

Så jag tänker en stund på koltrasten ord, går ut igen på en promenad då jag känner att jag suttit för länge på köksstolen och skrivet här i bloggen.

0

Detta inlägg har en kommentar

  1. Carina

    Älskade vackra luktärter <3 Ska se om jag kan spara några "skidor" till nästa år.
    Du är så enormt bra som kämpar på. Beundrar din styrka i detta <3
    Stor kram

    0

Lämna ett svar

Andra inlägg

Du kanske också gillar

blommor från trädgården

En dag i taget

En dag i taget, är det jag ser just nu. En veckan framåt känns väldigt långt borta. En dag i taget och jag försöker plugga,

Här finner du mig också ifall du vill kika in

Tina Lennholm- Tinas Inre Oas

Det är jag som bloggar ~ Tina

Djur, Natur & Kaffe

hjartaikon- copyright by Tinas Inre Oas

Tina- Livsstil & Fotografering

Lever tillsammans med min älskade livspartner sedan 1983, vi har 3 vuxna barn och ett barnbarn.

Naturen finner jag rofylld och vacker. Min högsensitiva förmåga gör att jag går in med mycket känslor och ser det lilla vackra i något större.

hjartaikon- copyright by Tinas Inre Oas

 

Älskar hundar, katter & hästar! Djur har alltid funnits omkring mig oavsett om jag har ägt dom eller inte.

hjartaikon- copyright by Tinas Inre Oas

 

Börjar dagen med te, därefter blir det kaffe. Njuter gärna av min trädgård så fort solen skiner!

hjartaikon- copyright by Tinas Inre Oas

 

Mina vänner beskriver mig som förtroendeingivande, humor, lugn, trygg, empatisk, lyssnande, delaktig, ärlig, givmild, omtänksam och naturlig.

KONTAKTFORMULÄR: