Livet med spinal stenos och diskbråck

Livet med spinal stenos och diskbråck är stundvis tufft. Ja fick mitt magnetröntgen besked på måndagen via 1177.se där man kan gå in för att läsa sin journal.
Som du kan läsa i mitt förra inlägg i slutet på den inlägget i underrubriken
“Möter den kunnigare läkaren först i väntrummet, sedan går vi in på ett rum”

Magnetröntgen och att få tid

Så i fredags den 2 oktober (för en vecka sedan) kom jag till Enköpings lasarett  för magnetröntgen. Några dagar innan så ringde jag Akademiska sjukhuset för det var där jag trodde jag skulle gör röntgen. Den trevliga kvinna i telefonen berättade för mig att jag skulle få komma till Enköpings lasarett, då det hjälper Akademiska sjukhuset. Jag frågade vilken tid jag hade fått för magnetröntgen. Det fick jag ringa till Enköpings lasarett om. Så jag ringde dit, till Enköpings lasarett för att höra när jag skulle få komma dit.  Det svarade trevligt att tiden var den 12/10. Jag blev glad, men av en händelse så frågade jag om det hade någon tid tidigare. Kvinna i telefonen svarade efter att ha sett på sin almanacka och sa i luren…. “Du kan få komma den 2/10 om du vill?”. JA svarade jag genast. Ju fortare desto bättre.

Väl på plats, magnetröntgen och få till en röntgenundersökning

Så här skrev jag på Instagram om själva magnetröntgen, den dagen jag klev upp och ner på britsen
“Sedan blev det en resa för att äntligen få röntgen. Min älskade make körde mig dit. Hjälpte mig på vägen in och efteråt.
Kroppsligt så känner jag mig som 102 år eller äldre. Kroppen strejkar, mer ont och mindre rörelser kan jag göra.

Äntligen fick jag en magnetröntgen och en tid tidigare än tänkt. Så himla skönt att nu är röntgen gjort. Sköterskan satte i två bockar vad nu detta betyder för att påskynda så att röntgenläkaren skall läsa av detta så snabbt som möjligt.

Jag tog extra mediciner så som morfin och kramplösande för att lättare kunna komma upp på britsen som skall köras i magnetkamerans tunnel. Det fungerade inte alls.
Gjorde så fruktansvärt ont att komma upp och på plats. Väl på plats så gick allt bra genom tunneln. När allt var klart så skulle jag av britsen också.
Det blev ett kapitel i sig.
Snäll förstående personal och min otrolige käre man. Det var tre personer som fick hjälpa mig av från britsen för att det gjorde så fruktansvärt ont.
Men skönt när personalen lyssna och tar det lugnt. Värre var på ortopedmottagningen.
Det känns i bäckenet att vi har bråkat med det, så enkelt som att lägga mig ner och resa mig upp från britsen. Helt galet allt detta.

Att komma till röntgen pga sin storlek och hur viktigt det är med vem som skriver remissen

Jag sa till min husläkare som först skickade remissen angående magnetröntgen att jag ville komma till Ackis då den magnetröntgen som är på Samariterhemmet var så trång i tunneln.
När jag var på ortopedmottagningen så träffade jag till slut en rutiner ortopedläkare och som tydligen kände igen mig från tiden när jag jobbade på C-operation. Trots att jag sa att husläkaren skickat remiss angående magnetröntgen så skickade även hon- Caroline en remiss.
 I vilket fall som helst så tog man remissen från ortopedläkaren Caroline och annullerade husläkarens remiss.
Så jag kom till fina söta Enköping och deras magnetröntgen! Men den var lika stor som den på Samariterhemmet.
Men nu är det gjort och så får jag se när remiss svaret kommer”

Röntgensvaret

Svaret kom som sagt  på måndags eftermiddagen den 5/10. Men först var jag in till husläkaren för kontroll. Inget röntgenbesked hade ännu kommit. För övrigt så var allt lugnt. Inga åtgärder. Jag kände att det inte fungerade, att jag på något sätt inte fick någon hjälp. Men jag fick gilla läget. Jag hade hoppats att det blivit någon mer tydligare klar handlingsplan. Jag åkte hem med hjälp av min man.
Kom precis  hem kan man väl säga och på eftermiddagen  så kom svaret på röntgen. Det svaret jag och läkaren samt  sjukgymnasten väntat på.
Magnetröntgen beskedet var tydlig och klart.
och så här skrev jag på FB efter beskedet:
“Så idag på eftermiddagen så fick jag i 1177 journal veta att jag har i ländryggen på kota 2-3 så ser man buktande disk och ett fint ord om artros. åter inte så farligt. och där var det heller inte rotpåverkan eller spinal stenos.
I nivå L3-L4 (L står för ländrygg och siffran för kotnumret). Här såg man generellt buktande disk och det fina ordet med artros. Dessutom förtjockande ligament. Det föreligger viss spinalstenos med tvärsnittsarea 0,8 cm2 (säger mig ingenting). Stenos grad B. Det finns lite likvor (ryggmärgsvätska) mellan nervrötterna.Och sedan fanns det en förträngning på högersidan vilket gör att jag har mer ont i höger ben.
Det värsta kommer jag till nu.
I nivå L4-L5 ses ett måttligt stort diskbråck samt det vackra ordet intervertebralledsartos. Det föreligger kraftig spinal stenos grad C med tvärsnittsarea 0,35cm2.
I nivå L5-S1 (S står för svanskota nummer 1) ses generellt buktande disk och måttlig forminal förträngning på vänster sida, här finns ingen spinal stenos.
Så spinal stenos som gör att nerverna i ryggmärgskanalen trängs ihop och ger nervsmärta samt diskbråck.
Jag har idag, nyss pratat med min sjukgymnast och jag skall gå mina små promenader och inte som tidigare längre promenader. Jag skall ta det lugnt. Jag skall träffa sjukgymnasten den 8/10 igen för att lära mig mer om hur jag skall hantera läget just samt så ringde jag min husläkare men hon kunde inte ge mig tydliga besked om hur jag nu skulle äta smärtmedicinerna efter röntgenbeskedet”.

Gårdagen hos sjukgymnasten, förklaringen och vad som skall ske framöver

Jag sitter här nu på morgonen och skriver detta blogginlägg, första på grund av att jag inte kunde lägga mig ner igen i min kära fåtölj. Äter så starka mediciner att jag har svårt  att formulera ord här samt hjärnan somnar titt som tätt.
Jag träffade min sjukgymnast igår som avtalade tid. Exakt vad som står i journalen visar min sjukgymnast mig på en ryggradsfigur för undervisning. Jag får se på den här ryggradsfiguren hur läget ser ut. Sjukgymnasten berättar att han ringt till den person , Caroline som skickade in remissen. Caroline hade försökt ringa mig men ibland lägger jag ifrån mig mobilen  och så var det den här gången. Eller rättare sagt jag lät mobilen ligga kvar vid min datorn i köket för jag skulle göra något annat för stunden. Så jag missade samtalet med Caroline, tyvärr.
Sjukgymnasten berättar vidare  att jag skall träffa en specialist. Jag svarade att jag redan fått kallelsen. Sjukgymnasten och jag var klara för dagen och jag skulle återkomma efter besöket jag varit hs specialisten.

Kallelsen dök ner i brevlådan så snabbt

Så kom kallelsen så snabbt. Att jag fått en tid att träffa ryggspecialisten på Ortopedi mottagningen, även kallad ryggsektionen. Tiden blev  den 29/10. nästan exakt tre veckor tills dess. Att ligga i min säng kommer inte att fungera utan det blir att sova i fåtöljen. Den fåtölj som jag sovit så himla bra i blev nu helt plötsligt jättejobbigt. Nu på morgonen blev jag tvungen att ta mer smärtmediciner. Ännu mer drogad blir jag vilket jag inte vill men smärtan är så otroligt jobbig att ha i varje ögonblick.

Åter till kallelsen, besöket skall ju bli den 29/10 till då en ryggspecialist. Vad som skall ske där vet inte jag.
Men sjukgymnasten var helt övertygad om att jag skulle bli opererad. Det var inte frågan om Om jag skulle tänkas kunna göra andra saker för att underlätta detta smed spinal stenos och diskbråck. Det var NÄR  det blir en operation då jag har så höga smärtor och svårt att röra mim samt det fyndet som fanns i röntgensvaret.

Alltså jag har diskbråck inuti disken, en svullnad på något jag inte fattar men som finns och följer  hela ryggraden, samt en svår spinal stenos som klämmer åt nerverna som finns längs ryggraden. Min spinal stenos ör ju graderad till C. Jag vet ju inte riktigt vad det står för, alltså grad C. Jag har just idag mer ont. Vad det är som orsakar detta vet jag inte. För jag har haft bra dagar som jag kallar det för även om det är skit dagar. Jag kan ju inte klä på mig, lägga mig i sängen min, får gå promenader vilket jag gör och det känns skönt. Sedan finns det skit dagar där det är extremt jobbigt med ryggen och benen. Nervsmärtan gör jävligt ont! Det spelar ingen roll hur du sitter eller står eller går. Ont gör det i alla lägen. Det handlar med om att finna det bästa läget som gör så lite ont som möjligt.

Min vardag

Jag startar dagen med att resa mig väldigt försiktigt upp från fåtöljen. Ber om hjälp för att få på mig strumpor och byxor. Klär på mig själv för övrigt. Går till köket och tar mina morgon mediciner samt äter frukost. Sedan gör jag läxor då jag pluggar på distans, tar mer mediciner under dagen för att lindra smärtorna. Går oftast 2-3 gånger dag cirka 1 km/ gång. Så det blir 2-3 km under dagen. Dessa promenader fördelar jag över dag på vettigt sätt. Pluggar gör jag i köket, sittandes på min köksstol. Så jag varvar med sittande , promenader och att göra andra saker i hemmet, lätt rörliga “övningar”. Jag lägger mig nästan aldrig i fåtöljen förrän på kvällen. Så inte för mycket vilande, passivitet utan jag försöker blanda mellan att sitta och plugga, röra mig inomhus och ute trädgården samt att gå dessa promenader.

Jag försöker göra mitt bästa, se de positiva.

Men en operation kommer det förmodligen bli av, då smärtorna är alldeles för höga . Jag är en positiv människa som försöker göra dagen så bra som möjligt. Men när smärttopparna kommer så känner jag mig hjälplös och jag kan inte göra ett dugg.

Det  gick det bra i natt, jag kom “lätt” ur fåtöljen, åt min frukost och kände mig väldigt nöjd. Sedan såg jag och min man på Nyhetsmorgon på TV 4. Jag blev trött och när min man åkte iväg så tänkte jag fälla tillbaka fåtöljen och få luta mig tillbaka för att vila min kropp då jag var trött. Så jag tog fåtöljens armstöd med mina händer och sköt långsamt bakåt i det läget som jag alltid legat bra i. Kände direkt att det inte var bra. Nervsmärtan körde på som bara den. Tänkte att då sätter jag mig upp försiktigt som jag brukar göra och det brukar gå utan några större problem. Det gjorde  fruktansvärt ont, men jag var ju tvungen för att komma upp i sittandes. En lätt panik spred sig!! jag kände igen den här smärtan, när jag hamnat på akuten.

Det värsta av allt jag nu upplevt är att ingen lyssnat på mig trots att jag bett om en röntgen, trots att jag bett om smärtstillande medel, så har det nekats och hemska smärtor sköljer över.

Jag har haft så svårt att skriva meddelande än mindre detta inlägg. Men det skapar fokus tänker jag. Men jag ser hur annorlunda mina meningar blir, felskrivning och felstavat ibland. Jag somnar ju mitt i det jag gör. Jag ber högt upp och innerligt att allt är bra och fram tills den dagen jag skall möta specialistläkaren. Det var ju så “bra” igår, vad är det gjort att idag är det inte det samma.

 

2+

Detta inlägg har 3 kommentarer

Lämna ett svar

Andra inlägg

Du kanske också gillar

blommor från trädgården

En dag i taget

En dag i taget, är det jag ser just nu. En veckan framåt känns väldigt långt borta. En dag i taget och jag försöker plugga,

Här finner du mig också ifall du vill kika in

Tina Lennholm- Tinas Inre Oas

Det är jag som bloggar ~ Tina

Djur, Natur & Kaffe

hjartaikon- copyright by Tinas Inre Oas

Tina- Livsstil & Fotografering

Lever tillsammans med min älskade livspartner sedan 1983, vi har 3 vuxna barn och ett barnbarn.

Naturen finner jag rofylld och vacker. Min högsensitiva förmåga gör att jag går in med mycket känslor och ser det lilla vackra i något större.

hjartaikon- copyright by Tinas Inre Oas

 

Älskar hundar, katter & hästar! Djur har alltid funnits omkring mig oavsett om jag har ägt dom eller inte.

hjartaikon- copyright by Tinas Inre Oas

 

Börjar dagen med te, därefter blir det kaffe. Njuter gärna av min trädgård så fort solen skiner!

hjartaikon- copyright by Tinas Inre Oas

 

Mina vänner beskriver mig som förtroendeingivande, humor, lugn, trygg, empatisk, lyssnande, delaktig, ärlig, givmild, omtänksam och naturlig.

KONTAKTFORMULÄR: